HÄR HJÄLPTE INTE ALLTID BÖNER

I århundraden närmade sjöfararna sig Marstrand med fruktan i sina hjärtan, för utanför lurar ett myller av skär. Det fanns inga sjökort, bara berättelser, muntliga eller skriftliga. Vaksamma ögon spejade efter kännemärken, berg som Blåkulla på Brattön, varden på Marstrand. Det fanns all anledning att ta hjälp av högre makter: Fader vår som är i himmelen... Under den katolska tiden lästes bönen på latin: Pater Noster, qui es in caelis... Hela ögruppen fick så småningom heta Pater Noster.

På 1700-talet diskuterades en båk vid Paternosterskären, men man valde att i stället tända världens första roterande spegelfyr på Carlstens fästning, dessvärre oduglig vid dimma och svårt väder. I mitten av 1800-talet når segeltrafiken sin historiska höjdpunkt. 1868 står äntligen en fyr på Hamneskär, den största av de tre "heidenstamarna" i Bohuslän, 32 meter hög. Linsen drevs runt av ett tungt lod och sände ut ett blänk var trettionde sekund.

Vid dimma vägleddes sjöfararna av ljudet från en klocka. När den ersattes med knallskott från en kanon, försvann sillen som alltid funnits vintertid kring Marstrand. För fiskarna var orsaken glasklar. Kanonbåten Svensksund skickade ned en dykare som skulle bedöma ljudnivån.

Tillbaka ombord kunde han berätta att han ingenting hört. Men innan han tog av hjälmen sköts ytterligare skott. Han hörde inte dem heller.

Nu finns inga knallskott och ingen sill heller, och inga människor på Hamneskär. Fram till 1964 bodde här tre familjer året runt, samlade regnvatten i cisternen och odlade kål och potatis i den lilla jordplätt som med möda fraktats hit ut. 1939 var en ny hamn på östsidan klar. 1964 automatiserades fyren och 1977 släcktes den för gott, ersatt med en kasunfyr på Hätteberget.

Heidenstamaren på Hamneskär förvaltas av Bohusläns museum.