UNG GRÄNSBYGD

Från Hvaleröarna strax nordväst om Tjurholmen hämtades till Bohuslän en rejäl båttyp som vi idag kallar koster: gaffelriggad, däckad, omkring tio meter lång.

Den blev vanlig i nordsjöfisket liksom de ännu större jakter som byggdes på Koster och Galtö. De är föregångare till den farkost som tuffade in i 1900-talet med tändkulemotor och som kallades "fiskebåt" av alla utom fiskarna själva, som sa motorbåt.

Alla är de varianter på snipan, direkt nedstigen från vikingatiden. Om vi idag kopierade och sjösatte en av de skeppsbåtar man funnit i gravhögarna i Norge, skulle ingen höja på ögonbrynen. Det är snipan, eller snäckan, som är den typiska bohusbåten.

Snipan är en utmärkt symbol för kulturell gemenenskap som inte låter sig brytas av politiska beslut och gränskummel. Från tidig medeltid fram 1600-talets mitt var Bohuslän en del av det norska landet. Vid slutet av 1300-talet kom Norge i danska händer, först i form av en union där också Sverige kom att ingå, sedan som ett lydrike.

Efter freden i Roskilde 1658 fick Sverige överta bland annat Bohuslän från Danmark/Norge. Därmed skapade de styrande en gräns som skar rakt igenom ett mycket gammalt kulturområde. Efter fredsförhandlingarna i Kiel 1814 tvingades Danmark överlåta hela Norge till Sverige, återigen i en unionspakt. Den löstes upp 1905 och Sverige fick ändra valspråket på sina mynt från "Brödrafolkens väl" till "Sveriges väl".

Efter unionsupplösningen lade svenskarna upp stora, vresiga kummel, med kungasignatur och allt, för att markera gränsen mot Norge.

Ett av dem står här på Tjurholmen, och däruppifrån har du en fin utsikt över den norska och svenska skärgården. Här slutar Blå Skagerrak-leden. Eller börjar, om du kommer norrifrån!